Senaste veckan har jag känt mig mindre trött än månaderna innan dess. Jag trodde att det hade vänt nu och att jag var på gång på riktigt. Idag lunchade jag med en vän och efter det besökte jag apoteket och en mataffär. När jag kom in i mataffären kände jag att jag blev konstig i huvudet, yr och känslan av att allt kom emot mig. Jag lyckades genomföra min inhandling och åka hem. Väl hemma släppte det efter ett tag men nu på kvällen fick jag tryck över bröstet och känslan av att ångesten hälsade på igen. Jag har idag på förmiddagen även koordinerat ihop mina besök hos sjukgymnaster, läkare, terapeut, BVC, läkare med sonen, frissan, träffa min syster och luncha med vän. Så nu är den här och nästa vecka väldigt uppbokade och jag får helt plötsligt stresspåslag. Jag har inte känt så här på ett tag nu så det känns väldigt jobbigt att det helt plötsligt skulle komma över mig igen. Flera saker som jag bokat in är ju ändå mycket positiva saker men det hjälper tydligen inte. Jag som kände förra veckan att jag nog skulle ta och börja arbeta snart, att jag längtade dit. På sätt och vis längtar jag till den dag då jag är redo att arbeta men idag har jag förstått att det inte är imorgon eller nästa vecka. Hur ska man hålla en bra aktivitetsnivå? När jag känner mig piggare och gladare vill jag ju göra saker och börjar nästan klättra på väggarna men när jag väl gör saker då fungerar det inte alltid. Jag känner mig så värdelös när jag måste begränsa vad jag gör trots att jag har en relativt bra dag för att faktiskt ha en relativt bra dag även dagen efter. Men frågan är om det är en relativt bra dag om jag nästan inte kan göra något? Jag vill bara bli bra...
Att jag kände mig piggare förra veckan kanske kan bero på att jag varit hemma i två veckor under min långdragna förkylning och inte utsatt mig för aktiviteter, bara varit hemma och inte gjort många knop. Kan ju vara så.
