Utmattningsdepression och vägen tillbaka till livet

För en person som inte varit där, som inte drabbats av en depression eller en utmattningsdepression kan det vara svårt att förstå. Förstå hur det är, på riktigt. Det föder en skam, en rädsla hos den som drabbats. Jag har känt det många gånger men har inte orkat, inte kunnat förklara. Med den här hemsidan och framförallt genom bloggen vill jag försöka förmedla hur det kan vara att ha en utmattningsdepression och förhoppningsvis min väg ut ur den. Jag hittade en dikt här på nätet som jag verkligen kan känna igen mig själv i. Dikten är skriven av en tjej som driver bloggen Anam Cara där även dikten är tagen ifrån. Hon har gett sitt samtycke till att jag publicerar hennes dikt här och är glad om den kan hjälpa någon. Mig har dikten redan hjälpt för att få åtminstone en person mer medveten om hur jag har det.

Inte är väl du så sjuk,
du är ju stark och ung.
Kom ihåg vad jag har sagt,
när vardagen känns tung.

Har du varit vaken
hela natten nu igen?
Om du tar en promenad,
blir det bättre lilla vän.

Du säger att du mår så dåligt,
att ångesten är väldigt stor.
Men du ser ju riktigt pigg ut,
du mår nog bättre än du tror.

Du tror det är så illa,
att depressionen är så svår.
Men du inbillar dig bara,
och märker ej hur bra du mår.

Visst borde du väl klara
(du är ju nästan frisk!)
Att förvara tusen små tabletter,
utan någon självmordsrisk.

Jag ser minsann att du har duschat,
rena kläder har du med.
Och ser man på, du talade -
det var ett positivt besked.

Du orkar åka tåget hit,
du kommer varje vecka.
Du har varit hemma länge nu
det borde väl snart räcka?

Du går med ryggen rak,
jag ser på dig att du mår bra.
Om du bara börjar jobba nu,
blir allting som det ska.