Igår träffade jag en sjukgymnast som tidigare haft känningar av utmattning och på så sätt hade egen erfarenhet av hur det kan vara. Han tog mig på allvar och vi pratade en hel del om min trötthet och hur det blivit när jag kommit igång med motion. Han sa till mig att det kommer att ta tid (det vet jag ju egentligen) men att livet kan bli till det bättre när man väl kommer igenom den svåra perioden. Man kommer igenom med nya insikter om sig själv och sitt liv och kanske med nya värderingar om vad som är viktigt i livet. Vad det gäller min motion så tyckte han att det vore bättre om jag kom utanför dörren varje dag i fem-tio minuter istället för att köra hårdare tre gånger i veckan. Jag skulle hålla mig på fem-tio minuter om dagen i några veckor tills jag känner att det bär, att det inte leder till att jag blir sämre. Sen får jag öka tiden försiktigt, kanske bara med en gata i taget. På sjukgymnastiken ska vi börja med att jobba med min nacke och rörligheten i denna för att se om det har någon effekt på mina domnande händer och armar. Tyvärr kan mina domningar även bero på mina mediciner men jag kommer ju inte ihåg om jag haft domningarna innan jag började med dessa. I vilket fall som helst så behöver jag jobba upp min stelhet i nacke och rygg. Efter nyår kanske jag får börja i en liten yogagrupp för personer med stressbesvär vilket känns spännande. Jag har alltid haft lite negativ syn på yoga, vet faktiskt inte varför. Men under min sjukskrivning har jag läst en hel del om mindfulness, yoga och liknande och har på så sätt ändrat mitt förhållningssätt. Nu känns det som att jag är beredd att pröva det mesta bara för att bli bra. Jag börjar verkligen känna nu att jag vill få tillbaka min ork och livslust. Jag vill kunna arbeta och producera precis som alla andra som arbetar. Att få börja leva ett normalt liv igen. Att orka med vardagen och allt vad det innebär att vara mamma och husägare. Jag vill komma tillbaka eller snarare komma igenom med nya friska tag och nya värderingar om livet. Jag måste bara låta det ta tid och inte börja springa på igen, det är svårt, jättesvårt.
- Flyttar bloggen och hemsidan!
- Kommit långt på vägen tillbaka till livet
- Varför skulle det bli så här?
- Kaos av känslor efter rehabmötet
- Är jag redo?
- Feeling good today - sång som sprider glädje
- Sommaren går med stormsteg mot hösten
- Att hushålla med energin del 2
- Att leva med utmattning och mental trötthet
- Orkar inte men vill skriva om fysisk aktivitet
- Kraften går åt till att fixa jobbet
- Trött på tröttheten
Välkommen
Den här sidan handlar om hur det är att hamna i en utmattningsdepression och vägen ut ur den. För mig har det gått både upp och väldigt långt ner. Jag vill med den här sidan dela mina upplevelser och tankar. Att försöka förmedla hur det kan vara att befinna sig i en depression och framförallt i en utmattningsdepression. Läs mer om min historia och följ gärna min blogg även om den kanske inte uppdateras varje dag.
Sidan innehåller också fakta om olika sorters depressioner men framförallt depression orsakad av utmattning. Hur man kan hjälpa sig själv och vad man behöver ta hjälp av andra med är också saker som jag vill förmedla.
