Jag kanske är på gång nu..

Igår träffade jag en sjukgymnast som tidigare haft känningar av utmattning och på så sätt hade egen erfarenhet av hur det kan vara. Han tog mig på allvar och vi pratade en hel del om min trötthet och hur det blivit när jag kommit igång med motion. Han sa till mig att det kommer att ta tid (det vet jag ju egentligen) men att livet kan bli till det bättre när man väl kommer igenom den svåra perioden. Man kommer igenom med nya insikter om sig själv och sitt liv och kanske med nya värderingar om vad som är viktigt i livet. Vad det gäller min motion så tyckte han att det vore bättre om jag kom utanför dörren varje dag i fem-tio minuter istället för att köra hårdare tre gånger i veckan. Jag skulle hålla mig på fem-tio minuter om dagen i några veckor tills jag känner att det bär, att det inte leder till att jag blir sämre. Sen får jag öka tiden försiktigt, kanske bara med en gata i taget. På sjukgymnastiken ska vi börja med att jobba med min nacke och rörligheten i denna för att se om det har någon effekt på mina domnande händer och armar. Tyvärr kan mina domningar även bero på mina mediciner men jag kommer ju inte ihåg om jag haft domningarna innan jag började med dessa. I vilket fall som helst så behöver jag jobba upp min stelhet i nacke och rygg. Efter nyår kanske jag får börja i en liten yogagrupp för personer med stressbesvär vilket känns spännande. Jag har alltid haft lite negativ syn på yoga, vet faktiskt inte varför. Men under min sjukskrivning har jag läst en hel del om mindfulness, yoga och liknande och har på så sätt ändrat mitt förhållningssätt. Nu känns det som att jag är beredd att pröva det mesta bara för att bli bra. Jag börjar verkligen känna nu att jag vill få tillbaka min ork och livslust. Jag vill kunna arbeta och producera precis som alla andra som arbetar. Att få börja leva ett normalt liv igen. Att orka med vardagen och allt vad det innebär att vara mamma och husägare. Jag vill komma tillbaka eller snarare komma igenom med nya friska tag och nya värderingar om livet. Jag måste bara låta det ta tid och inte börja springa på igen, det är svårt, jättesvårt.

13 dec 2013

Comments powered by Disqus