Fortsatt orkeslös

Skulle ha träffat min terapeut idag men var tvungen att avboka det. Jag orkade inte. Är fortsatt fruktansvärt orkeslös, var tvungen att sova på eftermiddagen idag också. Jag sover bra på nätterna så det är inte så att jag får för lite nattsömn längre. Jag är bara orkeslös. Senaste två månaderna har jag gjort två förändringar. Dels har jag börjat ta mer ansvar för sonen här hemma genom att vara den som lämnar honom till dagis på mornarna de dagar han inte börjar på eftermiddagen. Sen har jag även börjat motionera igen men försiktigt. Första veckorna gick jag cirka 20 minuter två gånger i veckan, senaste två veckorna är jag uppe i cirka 30 minuter tre gånger i veckan. Jag promenerar, först i väldigt normal takt men senaste veckan har jag ökat tempot en aning. Jag har ju fått bakslag tidigare under min sjukskrivning i samband med fysisk träning och har varit så rädd att jag skulle få det även denna gång. Jag tycker ju själv att jag har tagit det försiktigt men jag vet inte. Var ligger ribban? Sen är det väl så att jag har varit inne i en psykisk svacka en tid också men samtidigt upplever jag ändå att det har lättat senaste månaden. Men allt sammantaget påverkar kanske varandra, det är i alla fall vad min terapeut tror. Hon skrev till mig idag att det nog är så att jag helt enkelt behöver sova just nu, att det är vad jag behöver. Att det vänder vartefter. Vila, jag behöver vila. Så länge jag inte blir sämre psykiskt så är det ok att låta det vara så en tid. Att vila. Att acceptera att jag behöver vila. Jag blir ledsen för att jag känner mig så orkeslös, känns som att vara tillbaka på ruta ett igen. Jag får väl försöka acceptera att det är som det är men hur lätt är det?

25 nov 2013

Comments powered by Disqus