Fasaden

Har börjat använda den där fasaden igen. Kanske inte släppt den men ändå varit mer öppen. Igår besökte jag jobbet för att lämna senaste läkarintyget till min chef. Jag vaknade med huvudvärk och ont i kroppen, trodde inte ens att jag skulle komma iväg med sonen till dagis. Efter en del piller i kroppen kom vi tillslut iväg till dagis, jag tog en promenad och sen en varm dusch. Jag lyckades få till håret bra, sminkade upp mig och såg väl rätt fräsch ut även om det var allt annat än vad jag kände mig. Först lunch med min vän sen upp på jobbet för att lämna intyget. Chefen var inte där just då, gjorde mig inget för jag hade inte lust att prata. Blev dock sittandes inne hos en kollega en stund och samtalade lite om planerna framåt. Hälsade på några stycken men det var rätt så folktomt på jobbet just när jag var där. Skönt. När jag kom hem var jag så trött, somnade i soffan innan sonen gått och lagt sig. Helt slut. Idag fick jag höra att dem hade pratat om mig på jobbet, att jag såg så pigg och fräsch ut och att jag verkade vara mitt gamla jag igen. Just det, den där fasaden så var den här igen. Inombords mår jag fortfarande inte bra. Jag mår bättre men inte bra. Den enorma tröttheten finns också kvar, jag har bara bra och mindre bra dagar eller bra och mindre bra timmar. Jag lyckas hålla skenet uppe när jag träffar folk, för det mesta. Men tiden där i mellan, tiden då jag är hemma, då är det annorlunda. Men det är bättre, det är det, men det är inte bra. Om det någonsin kommer att bli bra. Antagligen aldrig som förut.

14 nov 2013

Comments powered by Disqus