Ja, då kom dagen då bakslaget kom. Borde ha förstått det med så mycket saker på agendan (utifrån mitt perspektiv). Ändå har jag försökt att inte göra alldeles för mycket men tydligen blev det för mycket ändå. Natten till igår sov jag dåligt, oroligt och bara några timmar. Jag tog mig igenom dagen igår men luften gick ur när jag kommer till Yogan och får svaret att den återigen är inställd och att de missat att meddela mig, just mig igen. Jag var ju glad att jag tagit mig iväg trots lite sömn och var taggad att det äntligen skulle bli av eftersom det inte blev något veckan innan. Men nej, det blev ju inget den här veckan heller. Idag har jag bara sovit, legat i soffan och känt mig yr och konstig i huvudet. Jag skulle ha åkt på sjukgymnastik idag på eftermiddagen men det gick bara inte, kände inte att jag fixade att köra bil dit och orken var lika med noll. Egentligen är jag inte förvånad att bakslaget kom, bara besviken. Jag var ju på gång. Skulle få in ordentliga rutiner men det spricker hela tiden. Min sjukgymnast sa till mig när jag träffade honom förra veckan att jag skulle försöka att komma och träna även om jag var deppig, trött och kände mig dassig. Jag förstår hans tanke för det är lätt att dra sig ur när inte orken och lusten finns. Men det finns gränser.
Målaren blev färdig med rummet igår så nu är det bara nytt golv och golvsockel kvar som ska dit. Golvet är inhandlat men golvsockeln kan jag inte bestämma mig för om den ska vara samma som golvet eller samma som väggen. Vit eller ek, det är frågan. Får se till att golvet kommer på plats först så får jag bestämma mig sen. Om det går.
