Jag blir inte av med den där ångesten. Men jag har inte tagit en tablett för att mildra den, vägrar. Haft en stegrande ångest sen fredagens läkarbesök. Yogan var inställd idag och det fick jag veta när jag satt där och väntade på att det skulle bli dags, tyckte det var konstigt ensamt. När jag efter en kvarts väntan gick tillbaka till receptionen fick de ringa till sjukgymnastmottagningen och då visade det sig att yogan var inställd och att de hade ringt till alla och sagt det. Men inte till mig. Jag hade behövt yogan och jag hade behövt att de kunde komma ihåg mig. Nu fick jag göra mig iordning, köra bil, sitta och vänta i onödan för att bara få åka hem igen.
Jag har inte fått någon feedback från Försäkringskassan angående senaste läkarintyget och mitt mail till min handläggare. Jag berättade läget och skrev som det var att läkarintyget inte stämmer till vissa delar och att en del delar saknades. Jag fick hänvisa till föregående läkarintyg vad det gäller planering för återgång i arbete samt vad vi kom fram till i mötet med Försäkringskassan i början på januari 2014. Jag beskrev min planering fram till vecka 17 då stressgruppen slutar. Jag måste ju bara få veta om min förlängda sjukskrivning blir godkänd eller inte. Ångest. Stresspåslag. Ångest.
Att helt plötsligt ha elva veckors planering inbokad i kalendern gav mig riktigt mycket stresspåslag. Jag har haft och kommer att ha aktiviteter 3-4 dagar i veckan, sen tillkommer ju förstås mitt privata med familjen, vänner. Kan inte andas. Ångest för det också.
Jag vill orka med livet, jag vill inte ha ångest, jag vill inte känna denna klump i magen, jag vill inte bli stressad av så lite. Jag vill bli normal... normal! Andas lugnt och stilla, orka, fixa, klara, göra, vara glad, vara normal. Ingen ångest.
