Jag sitter här och tittar ut genom fönstret, solen vill verkligen inte komma fram idag. En gnutta sol kunde väl förgylla dagen idag. Huvudvärken vill inte ge med sig, suttit i sedan i lördags. Igår hade jag en rätt okej dag trots huvudvärk och trötthet. Jag träffade min terapeut igår, kändes bra. Jag känner mig lite lättare inombords efter att ha låtit min familj ta del av mina ord. Jag har blottat mig vilket skrämt mig så enormt men nu är det gjort, ingen återvändo.
Den här veckan har vi fått börja med nya rutiner här hemma. Maken har börjat nytt jobb vilket innebär att jag får ta större ansvar för sonen än vad jag gjort på länge. Det är numera jag som måste se till att sonen kommer till dagis på morgonen oavsett hur jag mår, det finns inga allternativ. Om två veckor ska jag träffa Försäkringskassan och arbetsgivaren för ett avstämningsmöte. Det ska tas ställning till om och var jag ska börja arbetsträna nu. Är nervös över Försäkringskassans syn på saken. Min terapeut ska följa med och det känns bra, hon om någon vet vad jag går igenom. Jag vill inte gå hemma utan sysselsättning men samtidigt orkar jag inte med mitt hem så det är lite motsägelsefullt. Samtidigt är jag också rädd för att det ska bli som förra hösten, då det gick knappt två veckors arbetsträning och sen brakade det totalt. Vi får se, en sak i taget men det är svårt att inte fundera på det.
