Idag har jag träffat min sjukgymnast igen. Vi pratade igenom läget, hur veckan varit med alla aktiviteter och hur det gått med de övningar jag gjort när jag varit och tränat. Min sjukgymnast lyssnar och peppar. Håller saker och ting på en lagom nivå, bromsar mig. Jag vill gå framåt för snabbt och då känns det väldigt bra att det finns någon som faktiskt kan hålla mig tillbaka, släppa efter lite i taget. Mina övningar på sjukgymnastiken har fungerat rätt bra. Det enda som jag haft problem med är mina handleder så nu har vi tagit bort de övningar som gjort mest ont och ersatt med lite annat. Jag ska öka lite repetitioner nu och hålla det några veckor. Ska även öka tiden på gåbandet med en minut i veckan om jag känner att det håller.
Efter dagens genomgång och sedan ett träningspass på det gjorde mig rätt mör i kroppen. Har som ständig träningsvärk, främst i armarna. Men jag vill fortsätta med det här, vill inte ge upp och bara lägga av nu. Inte nu när jag äntligen kommit igång. Den här veckan har jag haft sådan lust att bara köra skiten ur mig, att ge mig ut och springa eller ställa mig på löpbandet på sjukgymnastiken och bara springa tills jag brakar. Det känns som om jag vill ha ur en massa skräp ur kroppen, både psykiskt och fysiskt. Men jag måste ta det försiktigt. Får inte bränna det här nu.
