Tillbaka till verkligheten

Ja, då var jag tillbaka i verkligheten igen. Har varit hos min syster ett par dagar och bara umgåtts och varit. Inte ägnat en massa tid åt internet, mobiltelefonen eller TV. Har vilat hjärnan och det känns så skönt. Faktum är att jag kom hem redan natten mot måndagen men jag har inte satt mig vid datorn fören nu. Men nu är jag tillbaka i verkligheten. Har precis skrivit klart en lista på mina symtom dags datum och vilka skillnader det är sedan en månad tillbaka. Jag har skrivit ner mina symtom och följt dem varje månad nu senaste fyra månaderna. Bra att ha som underlag vid samtal med olika professioner, både inom vården och andra myndigheter.

Idag var jag på mitt första Yoga-pass någonsin. Det var svårt att hänga med ibland trots den låga nivån men jag kommer nog lära mig vartefter. Jag kunde inte slappna av, tappade lätt fokus och tankarna for iväg. Men jag vill fortsätta, jag har en tro om att det kommer hjälpa mig i längden. Men jag blev varse att jag har en mycket svag kropp numera. Jag orkade nästan inte ens hålla upp mina armar i luften under några minuter. Att göra övningar som innebar belastning på armar och handleder fungerade inte alls. Jag fick ont och krampkänslor i ena benet och foten när vi satt i skräddarställning. Kände mig nedstämd efteråt. Jag har ju faktiskt varit rätt så spänstig och stark i kroppen tidigare i livet.

Jag trodde ju att jag skulle få besked idag om jag fick vara med i stressgruppen eller inte. Men den sjukgymnast som skulle hålla i Yogan var sjuk och hade troligtvis inte hunnit kolla upp detta. Jag pratade med arbetsterapeuten som höll i Yogan idag och hon skulle kolla upp det hela på en gång. Jag fick följa med till sjuksköterskan som gjorde dessa bedömningar men hon var upptagen och arbetsterapeuten skulle återkomma till mig imorgon om hur det blir. Jag är så rädd att det inte ska bli något. Jag har ju recept på ångestdämpande medicin i rätt så stor dos men i själva verket nyttjar jag den ju nästan inte alls längre (fick ta en natten till tisdag då jag sov oroligt och fick hjärtklappning men förutom det i princip nästan inte alls). Två sorters antidepressiva tar jag ju också vilka också kan sätta käppar i hjulen. Blir bara ledsen när jag tänker på det. Jag vet att jag inte ska ta ut något i förväg men det känns som om det inte kommer att gå min väg.

Imorgon ska jag träffa en distriktsläkare för uppföljning av min sköldkörtel och intaget av Levaxin. Jag vill att han utreder om det finns andra underliggande orsaker till mitt mående. Jag tänker bland annat ta upp binjuretrötthet och Hashimotos. På eftermiddagen ska jag träffa min sjukgymnast för uppföljning av nacke och rygg. Jag har tyvärr inte tränat så mycket som jag borde, jag har alltså inte varit "duktig" och det har jag dåligt samvete för.

Ja, så var verkligheten tillbaka igen..

12 feb 2014

Comments powered by Disqus