Svårt att begränsa sig

Varför ska det vara så svårt att begränsa sig när man har en bättre dag? Varför köra slut på sig och få ångra det sen. Jag är jättedålig på det men försöker att lära mig att hushålla med mina resurser. Har så mycket som behöver (måste) göras. Nu när depressionen börjar släppa sitt grepp så kommer viljan allt mer tillbaka att göra saker men kroppen orkar inte. Känns som att vara instängd i en hundraårings kropp. Att vilja mental men inte kunna fysiskt. Läkaren säger ju att jag har en utmattning i botten, depressionen är bara en del av det hela. Men så svårt att acceptera. Jag känner mig bara lat och otillräcklig, blir ledsen att jag inte fixar och donar som alla andra, att inte jag har en perfekt skött trädgård och ett renoverat hus som alla andra (för det är väl så att alla andra har allt jag inte har men vill ha). Orkar inte, förmår inte. Det är till och med så löjligt att jag skäms för mitt hem, har svårt att bjuda hem folk för att jag inte vill visa hur vi har det, att visa att jag inte orkat ta tag i ett och annat. Förresten orkar jag inte med att bjuda hem folk heller utan undviker det så gott det går. Familjen går rätt bra, de vet ju hur vi har det men andra, de vi inte umgås med så ofta. Blir en ond cirkel, leder till ensamhet och utanförskap, osocialt liv. Så löjligt men så svårt att ändra på.

1 nov 2013

Comments powered by Disqus