Igår startade stresshanteringsgruppen. Första träffen handlade om aktivitetsbalans. Mycket var rätt självklara saker och just inget nytt för min del rent teoretiskt. Det är ju när man kommer till den praktiska biten det blir svårt. Tyvärr upplevde jag gruppen förstor. Vi var nio deltagare, en huvudledare, en ledare som var på upplärning och en praktikant. Rummet vi satt i var relativt litet men med högt i tak vilket gjorde att rummet kändes konstigt i propotionerna. Det kändes som om väggarna kom mot mig. Fläktsystemet mullrade och bytte frekvens hela tiden och det där klarade inte min hjärna av. Jag blev bara snurrig, kändes som om jag bara ville gå därifrån. Hålla för öronen och blunda. När vi skulle sitta och prata i små grupperingar hängde jag inte med alls, hörde inte vad de andra sa i min grupp eftersom sorlet från de andra grupperna tog över. Ska det kännas så här fortsättningsvis vet jag inte om jag kommer kunna fullfölja kursen. Vi kommer tyvärr vara i den här lokalen två av tre tillfällen i veckan. Jag frågade om det inte gick att stänga av fläkten men den var centralt styrd så det gick inte.
Jag fick hemläxa. Ska föra aktivitetsdagbok en hel vecka. När jag gör saker, vad jag gör, med vem, hur viktig aktiviteten är för mig, hur ansträngande aktiviteten är och hur nöjd jag blir med resultatet. Satte mig igårkväll för att börja fylla i gårdagen eftersom den ändå varit väldigt ansträngande för mig och det kändes bra att få med detta. Men det gick inte, jag får inte till något. Det tar stopp, klarar inte av att värdera aktiviteten. Det är precis som om hjärnan inte förstår hur den ska tänka, fast att jag förstår. Får bara ångest över uppgiften, prestationskrav. Jag blir osäker på hur jag ska göra även om det kändes självklart när jag gick från träffen igår.
De som fått sina scheman utskickade förra veckan hade fått en tid ändrad. Så träffen imorgon var flyttad en halvtimme. Men det här var inget som gårdagens ledare visste något om. Så trött jag blir! Kommunikation?! Dessutom kom detta fram precis innan vi skulle gå därifrån bara för att jag frågade om det blivit några ändringar. Uppepå det så är yogan inställd nästa vecka, för då hade ledarna lite annat för sig. Känns seriöst, verkligen. Min terapeut tycker jag verkar arg, bitter och irriterad på vården. Konstigt?
