Stresshantering - andra träffen (KBT)

Idag var det dags för andra träffen med stresshanteringsgruppen. Denna gång var det KBT (kognitiv beteendeterapi) och mindfulness. Jag trodde inte att jag skulle ta mig dit idag. Efter måndagens träff var jag helt slut och igår körde jag träning på sjukgymnastiken. Idag kände jag mig misshandlad. Ont överallt och enormt trött. Jag orkade nästan inte sitta upp vid matbordet. Men jag tog mig in i duschen och fick skjuts till träffen. Väl där kändes det mycket bättre. Hon som höll i gruppen idag hade tagit bort bordet i mitten på rummet och ställt upp stolar så vi satt i en ring. Dämpat belysningen och hade satt en grön växt och brinnande ljus på golvet i mitten. Hon hade även hängt dit fina filtar på stolarna om någon tyckte det var kallt. Det gav ett mer ombonat intryck. Dessutom var hon väldigt bra att lyssna på, skapade lugn i rummet. Med två personer färre än förra gången (praktikant och personal under utbildning) blev det här en mycket mer positiv upplevelse. Dessutom hade vi ju sett varandra i gruppen vid ett tillfälle tidigare.

Vi pratade om stress, vad som händer i kroppen och varför. Vi pratade om vad som händer i kroppen när vi till exempel säger nej till något. För att slippa eventuella obehag har vi mycket lättare för att säga ja, att gå med på saker som vi egentligen inte vill. Det skapar bara en kortsiktig lösning för ju oftare och längre tid vi håller på att säga ja till allt fast det är sådant vi inte vill så ökar bara obehaget trots vårt ja. Vi ska alltså bli bättre på att säga nej och inte göra sådant som vi inte vill om det inte är livsavgörande förstås. För en del saker behöver man göra även om man inte vill. Men det finns bara två måsten i livet. Det ena är att vi alla måste dö, förr eller senare, och det andra är att vi alltid måste välj. Det går inte att gå genom livet utan att välja, utan att göra val. Varje dag gör jag valet att gå upp ur sängen, ibland kanske för att jag vill men ibland kanske jag gör det för att jag behöver och för att jag har ett ansvar gentemot min son.

Vi fick även prova på mindfulness. Hon berättade grunden i mindfulness och syftet med detta. Vi fick alla med oss en cd-skiva hem med övningar hon spelat in. Hennes röst var behaglig att lyssna på och passade perfekt för att guida andra genom mindfulnessen.

Övningen, att föra aktivitetsdagbok, som jag fick i måndags har jag inte kommit någon vart med. Har suttit och försökt men jag får bara ångest. Kan inte värdera mina aktiviteter. Förstår inte hur jag ska tänka. Hjärndimma. Förstår inte att det ska vara så svårt, att jag ska börja känna sådan prestationsångest, att jag inte kan lista ut hur jag ska göra värderingen.

19 mar 2014

Comments powered by Disqus