Ja, det är faktiskt så det är. Jag har blivit allt mer stressad av att delta i en stresshanteringsgrupp. Scenariot är väl sådant att min aktivitetsnivå varit alldeles för låg under lång tid och nu när jag haft inbokade saker i princip varje dag har det blivit väldigt pressande. Förra veckan när jag kunde säga ifrån saker på grund av min förkylning så var det så skönt, pressen la sig och jag mådde mycket bättre trots förkylningen. Men den här stresshanteringsgruppen blev nog inte heller riktigt som jag hoppats. Flera tillfällen har blivit inställda och hela konceptet falerade lite på grund av detta. Det känns väldigt hackat och oplanerat. Den del som jag längtat efter mest att få gå har blivit inställd två av fyra tillfällen. Aktivitetsbalans var det som jag kände mest behov av att få ventilera och få hjälp och stöd med. Samtidigt så uppmärksammar jag att jag ändå numera är rätt duktig på aktivitetsbalans men det kanske har tenderat till att gå över i alldeles för låg aktivitetsnivå istället och då kan man ju inte säga att man har en bra aktivitetsbalans ändå. Det är jättesvårt att veta vilken nivå som är lagom för just mig. Jag har ju en rädsla för att det ska bli för mycket, att jag ska falla djupt ner igen. Har känslan av att behöva vara försiktig, att det är väldigt skört hela tiden. Frustrerande, sorgligt, deprimerande.
Känslorna svänger, från ena stunden till den andra. Jag försöker intala mig själv att jag mår psykiskt bra nu, att jag är glad och lycklig hela tiden. Men det är inte sant och det kommer väl aldrig vara sant för ingen människa kan leva ett helt liv och bara vara glad. Men när är man tillräckligt glad?
Jag har fått svårare att koncentrera mig igen, har inte kunnat slappna av vid mindfulnessövningarna eller på yogan. Det kryper i mig och jag bara tänker att tiden måste gå så det tar slut. Idag på yogan höll jag på att gå därifrån efter tio minuter men jag tvingade mig själv att vara kvar, att försöka stänga av och bara vara där och då. En timme kan vara väldigt lång, väldigt plågande lång. Men jag behöver lära mig att andas, andas djupt och lungt.
Känns som om detta inlägg blev en smula osammanhängande och rörigt men det är väl lite så det är i min hjärna just nu. Rörigt.
