Idag känner jag mig starkare än vad jag någonsin har gjort tror jag. Starkare i själen, starkare psykiskt. Jag har haft en vecka bakom mig då jag trodde att det var kört, att det kändes som om nu fick det vara nog, nu orkar jag inte med mer. Jag lägger mig ner och struntar i allt, jag ger upp, jag avslutar det här.
Men idag bestämde jag mig att jag struntar i vad min arbetsgivare bestämmer, det blir som det blir. De får givetvis arbetskraft efter vilka beslut de kommer att ta men jag bryr mig inte. Jag tänker inte låta min arbetsgivare knäcka mig. Nej, nu är det slut på det. Nu är det jag som kör och inte låter min ilska, besvikelse och sorg ta knäcken på mig utan riktar den utåt istället, riktar den dit där den hör hemma.
Jag har lång väg kvar att vandra tillbaka till livet men nu är jag på gång, det känner jag i hela kroppen. Jag må känna mig mörbultad av fysisk träning men idag kan jag nästan känna att det är skönt, jag känner att jag lever. Starkare nu.
