Hjälp!? Nej! Nu blev det kravfyllt!

Oj, nu händer det saker. I måndags var jag på individuell uppföljning av stresshanteringskursen. Med var KBT-terapeuten och arbetsterapeuten. Utan att ha hunnit berätta så mycket om hur mitt liv har varit och sett ut tidigare och under min sjukskrivning så blev det helt plötsligt så bråttom med att få mig i arbete igen. Min låga energinivå beror enligt KBT-terapeuten på min rädsla att krascha igen. Att jag inte orkar med min familj och hemmet fullt ut var inte något som lyssnades på. KBT-terapeuten har varit jättebra under stresshanteringskursen och är nog jättebra men det blev bara för mycket i måndags, för intensivt och för mycket sagt utan substans. Nu vill de vara med på avstämmningsmöte med försäkringskassan och arbetsgivaren för att planera min återgång i arbete. Ja, jag ska tillbaka till arbetet men på mina egna villkor och utifrån hur min hälsa är. Inte köra sönder mig igen. Jag ska komma tillbaka till livet men inte med en sådan hastighet att det snart tar tvärstopp igen. Jag är fortfarande skör, väldigt skör ibland.

Jag ska fortsätta med sjukgymnastiken och kanske med yoga en gång i veckan. KBT-terapeuten tyckte även att jag behövde fortsatt KBT-terapi. Jag ska utöver det fortsätta träffa min terapeut. När jag börjar arbetsträna ska jag få träffa arbetsterapeuten för att kolla över det här med aktivitetsbalans.. men varför vänta egentligen? Arbetet har ju ingen plan och om jag har några arbetsuppgifter kvar återstår att se.

Jag har haft mailkontakt med min handläggare på FK och det har varit väldigt bra mail. Hon vill inte stressa och pressa mig, hon har förstått hur det är. Men det faktum att jag blir utförsäkrad i slutet på oktober det kvarstår men jag skrev till henne idag att jag inte blir frisk snabbare bara för att mina dagar tar slut. Jag arbetar på för att må bättre och när det blir utförsäkring så blir det oavsett hur jag mår.

Den här gången har jag fått en telefontid med en läkare. Min sjukskrivning går ut idag. Han ringer nästa vecka. Min terapeut säger dock att det inte är något jag behöver fundera över då min sjukskrivning kommer att förlängas.

Så snurrigt allt är just nu men det lugnar väl ner sig. Kände att pressen blev så hög helt plötsligt.

30 apr 2014

Comments powered by Disqus