Telefonkontakt med min nya läkare igår. Har pratat med honom tidigare för ett år sedan. Han verkar bra men svårt att få någon ordentlig uppfattning via ett telefonsamtal. Han förlänger min sjukskrivning tre månader till. Han skrev på intyget att jag är helt beroende av att det sker en lämplig planering och att jag måste ha stöd vid återgång till deltidsarbete. Det är ju bra men mitt mål är att komma tillbaka hundra procent men jag vet att vården inte riktigt tror på det just nu, i alla fall inte inom överskådlig tid.
Det får bli ett avstämningsmöte snart med FK, Landstinget och arbetsgivaren. Så det i alla fall kan finnas någon form av planering. Jag känner mig ändå så pass stark nu att det kan finnas en vits med en planering. I höstas gick det inte att planera, jag mådde för dåligt för det. Det tog tvärstopp på avstämningsmötet då och sedan dess har det fått bero.
Min läkare vill att jag börjar med ytterligare en medicin för att stabilisera mitt psykiska mående. Det ska förhindra att jag faller ner i djupa svackor. Men när jag nu läst om den där medicinen blir jag tveksam. Biverkningar som trötthet, yrsel, trögtänkt låter ju inte så vidare värst och speciellt inte med tanke på mina utmattningssymtom. Jag vet faktiskt inte om det är värt det. Jag behöver mer energi, mer lust och mer ork. Frågan är om jag kan hantera mina depressionsdippar på egen hand med hjälp av terapi och undvika att bli än mer seg och trögtänkt. Det får bli ny kontakt med läkaren innan jag eventuellt påbörjar denna medicinering.
