Träffade min läkare idag. Jag var stressad som bara den när jag kom dit, åkte runt i stan i nästan 20 minuter innan jag hittade en parkering. Måste vara skolornas höstlov som skapat denna brist på parkeringsplatser, aldrig varit något problem tidigare och då är jag där minst två gånger i veckan. Kom försent men min läkare är så lugn och tar sig tid ändå, känns verkligen som om hon vill hjälpa mig. Sen jag var där sist i augusti hade hon funderat på om det inte var dags för ECT igen men jag bara vägrar. Dessutom har jag börjat känna mig bättre psykiskt så aldrig att hon skulle kunna övertala mig till det. Aldrig mer. Hon funderade även på att byta ut en av mina mediciner men vi kom överens om att avvakta två månader tills vi ses igen. Mina mediciner har dock inte haft så stor verkan, ätit den ena sorten i snart ett år och den andra i ett halvår. Ändå sa hon att mina mediciner var några av de kraftigaste de använder men hennes teori var att de inte fungerar på mig på grund av utmattningen. Jag vet inte, vill helst sluta helt men vågar nog inte nu när det börjar gå uppåt. Inget läkaren tyckte var att rekomendera då man kan bli väldigt dålig igen på väldigt kort tid. Jag frågade om jag inte behövde äta några vitaminer och andra kosttillskott men det trodde hon inte men skulle beställa prover för att se, tydligen hade man inte kollat över allt sådant vilket hon tyckte var märkligt. Tror företagsläkaren gjorde det under förra våren men sedan dess är det inget som följts upp. I senaste MåBra (nr 11) kunde man läsa om olika sjukdomar som uppkommer på grund av fel i sköldkörteln eller binjurarna. Jag medicineras sedan februari 2012 mot hypotyreos (underfunktion av sköldkörteln), mina prover visar i dagsläget inget avvikande. Men trots detta har jag läst att man kan ha en sjukdom som heter Hashimoto vilken har många symtom som liknar utmattningssyndrom. Hashimoto syns oftast inte på standardproverna och därför är denna sjukdom lätt att missa. När jag tog upp detta med min läkare sa hon att hon skulle kolla upp det med några specialister och återkomma till mig om det skulle utredas vidare. Min läkare var också minst sagt förvånad och arg över Försäkringskassans agerande föregående vecka. Men det känns som om de är flera som kommer att driva min sak från landstingets sida men om det leder till något återstår att se. I vilket fall som helst tyckte hon att det var förtidigt för mig just nu att börja arbeta, viktigt att jag kommer igång hemma först. Sen är jag inte stabil i mitt mående och en arbetsträning kan förvärra mitt mående vilket hon inte ville riskera. Så nu är jag fortsatt sjukskriven till sista januari 2014.
Inga direkta förändringar alltså, fortsatt sjukskriven, inga medicinändringar och fortsatt samtalsterapi. Lagom motion några gånger i veckan men inte så jag tar ut mig totalt samt komma igång hemma med vardagssysslor är väl det jag ska försöka ta tag i. Har jag försökt med sen jag blev sjukskriven men skam den som ger sig eller vad man nu brukar säga.
