Förlängd sjukskrivning

Igår var jag hos min sjukskrivande läkare, en ny AT-läkare som fick mig att börja gråta efter besöket. Han tog verkligen inte mina besvär på allvar utan jämförde mig med sin fru som också har Hypotyreos och hon var minsann trött men fick likväl arbeta ändå. Nä, det var verkligen inte en person som jag klaffade med. Upplevde det oprofessionellt att han började jämföra mig med sin egen fru. Ja, men nu är det ju så här att jag faktiskt inte bara har Hypotyreos, dessutom har ju värdena sett bra ut under två år (visst var jag igår för att kolla upp detta men inget är klart och några slutsatser kan inte göras än). Han tyckte också att jag kunde börja trappa ut mina antidepressiva när jag ville. Men jag har ju precis kommit över kanten och som jag förstått på andra läkare jag träffat bör man ha varit symtomfri under minst ett halvår innan man ger sig på att trappa ut medicinen. Jag sa att jag inte vågade röra medicineringen just nu, vill inte riskera att falla ner igen. Han sa åt mig att jag kunde bryta sjukskrivningen när som helst och börja arbeta igen, inget tal om någon långsam upptrappning här inte. Min tidigare läkare var väldigt noga med att poängtera vikten av en långsam upptrappning när det väl blev dags för mig att börja arbetsträna så varför detta inte var viktigt längre förstår jag inte. Jag berättade hur planen var, att jag skulle gå på Yoga och sjukgymnastik och sen börja i stressgruppen i mitten på mars till slutet på april. Därefter påbörja diskussion om arbetsträning. Han förlängde sjukskrivningen men tyckte nog att jag kunde pallra mig iväg redan på måndag till jobbet istället. Vadå spä på mitt dåliga samvete för att jag inte jobbar! Får se om Försäkringskassan godkänner läkarintyget för det var inte ifyllt ordentligt fick jag se när jag kom hem. Men nu tänker jag hålla mig till planen jag har så gott det går och hoppas på att den håller.

15 feb 2014

Comments powered by Disqus