Hemma på fönsterbrädan har vi två hjärtan i keramik, ett större och ett lite mindre. När sonen var runt två-tre år så sa han helt plötsligt en dag: mamma, det där är du (det stora hjärtat) och det här är jag (det mindre hjärtat)! Nu är det rätt länge sedan han sa det men så igår kom det så där härligt spontant samtidigt som han pekade på hjärtana. Du & jag mamma! Barns kärlek är äkta och inte tillgjord. Barns kärlek är enkel och rak. Det värmer i modershjärtat att veta att han ser mig som det finaste trots att jag inte orkar med, trots att jag inte alltid orkar finnas där närvarande till 100 %. Han älskar mig ändå. Älskar dig du finaste barn, av hela mitt hjärta älskar jag dig!
