Att säga som det är

Jag läste precis en väldigt bra artikel i GP. En artikel som handlade om att säga som det är. Att bära sitt mående och bekymmer i genomskinliga påsar för att inte behöva släta över när någon frågar hur man mår. Om alla skulle ha sina problem i genomskinliga påsar skulle ingen vilja byta med den andre. Det skulle bli tydligt att vi alla bär på något som inte är lätt, av olika art. För det är ju så svårt att faktiskt säga som det är. Många gånger vill nog inte heller den som frågar hur det är verkligen veta utan det är nog mest en artighetsfras.

Att säga som det är kan lätta på bördan. Det kan göra att det blir lättare att bära runt på den där påsen. Men ack så svårt det är när man som jag inte alls sagt hur det är på riktigt tidigare. Jag jobbar på det men det är lätt att falla tillbaka till att inget säga. Det är liksom enklast så på något sätt.

Jag rekommenderar er att läsa Tomas Sjödins artikel om: Att säga som det är.

27 Apr 2014