Att offra orken

Veckan har knallat på. Har haft sjukgymnastik tre gånger denna vecka vilket nog är första gången sedan jag började regelbundet med det. I tisdags fick jag lust att gå en lite längre promenad än vad jag gjort på länge. Gick cirka 20 minuter vilket kanske inte låter så länge men för mig är det max. Jag mådde rätt bra hela tisdagen vad jag kommer ihåg men efter sjukgymnastiken på onsdagen blev jag helt utslagen. Energin bara rann av mig helt och jag kände mig överkörd av tåget. Torsdagen blev en dag då jag inte gjorde något. I fredags var det dags för sjukgymnastik igen och det gick bra. Fick en ny övning att göra i liten skala mest för att ge lite ny inspiration till träningen så att det inte blir för enformigt. Så kom lördagen som jag bävat för hela veckan, en utflykt med min mans familj för att fira svärmor som fyllde år. Jag har kämpat länge med tanken att följa med eller inte följa med. Men jag pressade mig själv till att faktiskt följa med den här gången. Jag har valt bort familjesammankomster så mycket nu under min sjukskrivning att jag är less på det. Jag känner mig så osocial och utanför. Dagen gick i det stora hela bra. Vi träffades på morgonen och åkte iväg. Vi hann med lite fågelskådning, lunch, ett musteri, afternoon tea och en klosterruin. Lugna aktiviteter med inte så mycket folk runt omkring vilket gjorde att det ändå fungerade rätt bra för mig. Men efter lunchen kände jag att min ork började dala och min uppmärksamhet och mina tankar for iväg på annat håll. Min man var inte med så jag hade ensamt ansvar för sonen men som tur var så fanns det ju andra familjemedlemmar som kunde vara lite backup. När jag blir trött försvinner jag in i mig själv, drar mig gärna undan och hänger inte med varken i huvudet eller i tempot. Men jag tog mig igenom dagen och det känns bra och roligt att ändå få ha varit med och varit delaktig. Men idag.. är orken borta. Att få kroppen ur sängen var svårt. Som tur är har jag fått några timmar för mig själv idag och det kanske gör att jag orkar med veckan som kommer. Ibland måste man offra orken för att inte helt leva i exil.

4 May 2014