Att misshandla sig själv

Vilken ironi, vilken komik. Här sitter jag och skriver flera inlägg om att man måste hushålla med sin energi och att jag ska bli bättre på det. Ja, just det. Jag ska bli bättre på det men när? Helgen har gått med hastighet och jag har inte tillåtit mig själv att vila som jag egentligen behövt. Dessutom som vanligt när jag träffar andra och inte är hemma så tar jag på mig masken, rätar på ryggen, trycker undan tröttheten och skärper mig. När jag sen är hemma, ramlar jag ihop och fungerar inte alls som jag ska. Men på det stora hela har det varit värt det i helgen. Men, det tycker jag ju för det mesta. Efter att ha haft en period på nästan två veckor med behov av att sova även dagtid har jag nu haft en halv vecka då jag börjat orka mer och mer igen. Då passar jag på! Besökte min terapeut i fredags och efter det en vän, blev kvar lite förlänge för mitt eget bästa men det var så roligt att ses. I lördags var jag hos mina föräldrar tillsammans med sonen, vi bakade pepparkakor, som tur är engagerade sig min mamma och bakade en del med sonen, jag ville bara strunta i det kändes det som. I går, söndag, träffade sonen och jag en vän och hennes dotter, vi hade inte setts på jättelänge och det var så trevligt och tiden gick så fort. Jag var kvar där förlänge, tiden bara rann iväg. Tyvärr slutade inte dagen där för när vi skulle åka hem fick jag inte igång bilen. Så då blev det krångel kring det. Den står fortfarande kvar där jag lämnade den igår (hoppas jag) och idag blir det till att skaffa ett nytt batteri till den. Att starta den med startkablar fungerade inte. Så kvällen blev lite över min förmåga just nu. Somnade ungefär samtidigt med sonen men vaknade tre timmar senare och somnade sedan inte om. Jag var jättetrött men kunde bara inte sova. Räknade ner timmarna tills jag skulle lämna sonen på dagis, olidligt. Min snälla make lämnade sonen på dagis trots att han jobbat hela natten och jag kunde ta en lugnande tablett så jag somnade tillslut klockan sex. Nu sitter jag här och är groggy i huvudet och vet att det kommer att ta flera dagar innan jag är normal igen. Ja, så normal som jag kan bli just nu. Så vad har jag lärt mig av denna helg? Att jag måste lära mig att säga nej även till roliga saker och att jag måste lära mig att begränsa mig och inte utsätta mig för mer än vad jag orkar med. Men absolut inte undvika roliga saker för det är också av roliga saker som lusten och viljan tänds igen.

2 dec 2013

Comments powered by Disqus