Idag när jag gick min morgonpromenad (som jag faktiskt lyckats göra tre gånger den här veckan) började jag fundera på det här med att hitta balansen. Balansen mellan aktivitet och vila men också balansen mellan att ge och att ta. Jag har stora delar av mitt liv gett så mycket av mig själv och av min tid till andra att det tagit överhanden och att jag på så sätt glömt bort mig själv. Det låter kanske egoistiskt men jag har lärt mig den hårda vägen att om man inte tar hand om sig själv i första hand kommer man inte heller att kunna vara ett stöd och ge av sig själv till andra i längden. Men hur hittar man då balansen mellan att ta hand om sig själv och att ge av sig själv till andra? För det får inte heller slå över åt fel håll så man blir en person som bara tar hand om sig själv och inte ger något till andra. Jag tror att man har behov av att både ge och få för att man ska må bra som människa. I det här ingår att lära sig att säga NEJ till saker och att faktiskt säga JA till andra saker som kanske blivit lidande för att det har varit svårt att säga NEJ. Först och främst är det svårt att agera annorlunda än vad man gjort i hela sitt liv, dvs säga NEJ istället för JA. Men sen kommer också mitt problem att hitta en bra balans. Hur ska man veta när balansen är bra?
Jag har fortfarande svårt att hitta en bra balans mellan vila och aktivitet, hur lång tid ska det ta? Sen är det ju inte en spikrak väg eftersom måendet gått både upp och ner. För mig handlar det om att börja välja och prioritera. Vill jag göra en viss sak måste jag ha med i beräkningen att det kan komma surt efter. Det kan innebära att jag måste ge mig möjlighet till vila och återhämtning. Det handlar också om att faktiskt säga NEJ även till roliga saker eftersom min kropp inte orkar med. Men det är svårt, jättesvårt. Om jag inte sköter mig så kommer det bara resultera i fler bakslag både psykiskt och fysiskt. Men att acceptera att det är så här, det är svårt. Ofta känns det som att jag kommer att få leva ett allt igenom tråkigt liv eftersom jag måste hitta någon tråkig balans och faktiskt säga nej till roliga saker. Men det innebär väl inte att leva på ett rakt streck, på medelkurvan, utan mer att både ha roliga och tråkiga saker i planeringen. Dalar och höjdpunkter. Men att komma dit, att hitta balansen - hur gör man?
