Arbetsgivarens ansvar

Varför blir jag inte förvånad längre, ledsen men inte förvånad. En kollega på avdelningen fick igår föras från arbetsplatsen i ambulans och har nu opererats för hjärnblödning. När ska arbetsgivarens ta något ansvar för sina medarbetare? På min avdelning har, vad jag känner till, minst tre personer av cirka 30 förutom jag blivit långtidssjukskrivna på grund av utmattning efter att jag blev sjukskriven april 2012. Sen dess har även en person på avdelningen fått en hjärtinfarkt, en har fått en tia-attack och en befarades ha fått en hjärtinfarkt men det visade sig att det troligtvis berodde på stress, alla fick det på arbetstid. Om jag tittar utanför min avdelning fast fortfarande inom samma arbetsområde så har minst två chefer bytt arbetsuppgifter och avsagt sig chefsskapet och en chef är långtidssjukskriven på grund av utmattning. Personer mår dåligt på grund av hög arbetsbelastning och det har varit dåligt med att ersätta sjuka personer med vikarier. Man har istället låtit redan överbelastade personer få mer arbetsuppgifter för att spara pengar på att inte ersätta dem som är sjuka. Senaste halvåret har man äntligen börjat ta in någon vikarie men det täcker inte alls det behov som är, allt arbete blir eftersatt och endast det löpande mest brådskande och viktigaste arbetet genomförs. Det där som är eftersatt läggs på hög och har numera blivit berg att ta tag i. Allt det här bidrar också till ineffektiva arbetssätt och mycket tråkig arbetsmiljö. När ska arbetsgivaren förstå att det inte längre håller? Jag och fler med mig har fått höra att det inte bara är arbetsgivarens fel att vi är sjukskrivna, det beror på våra privatliv och att vi är en viss sorts människor. Arbetsgivaren vill inte ta sitt ansvar för att en efter en brakar. Men det kan väl inte vara så att vi är så många på samma arbetsplats som bara har fel personligheter och taskiga privatliv? Ska jag tillbaka till det här? Kommer jag att överleva?

9 jan 2014

Comments powered by Disqus